På den här adressen har göteborgarna handlat frilufts- och sportprylar i många år. En gång i tiden låg det en klassisk sportbutik på adressen. Lite senare flyttade en cykelbutik in. Sedan blev det Fjällrävencenter och Friluftsbolaget på adressen innan butiken bytte namn till Naturkompaniet.
– Vi har alltid haft en profil som en genuin butik för folk som vandrar i skog och på fjäll, säger butikschefen Pelle Nyberg.
– Här finns det bra grejer och här kan man få hjälp. Känslan som vi vill förmedla är att vi är proffs på det vi säljer och gör.
Pelle Nyberg och hans tre anställda i butiken är själva vandrare och jägare. Samtliga fast anställda har till exempel jägarexamen. Tidigare var inredningen mörk och ”väldigt mossig”, som Pelle Nyberg uttrycker det. Golvet hade breda, slitna plankor. På väggarna satt resterna efter en norrländsk lada. I våras målades plankorna från ladan vita, golvet slipades och den övriga butiken fräschades upp. Pelle Nyberg var först lite orolig över hur stamkunderna skulle reagera när mossigheten ersattes av en inredning som snarast påminner om en ljus skogsglänta. Men reaktionerna blev positiva. Dessutom förstärker den inspelade fågelsången och älghornet på väggen känslan av att det här fortfarande är ett ställe för folk som gillar skog och mark.
– Vi har en krets av vana skogs- och fjällvandrare som alltid har gått hit, säger Pelle Nyberg, men på senare år har vi också fått in fler yngre människor, som kanske gör sin första tur på fjället.

Målet med Tjejrännet är att locka fler tjejer till tävlingen. Det nya loppet har en något kortare sträckning, cirka 5o km och kommer att ha sin start i Sigtuna. Målgången kommer att vara gemensam med Vikingarännets. Att tjejrännet får en kortare sträckning beror på att arrangörerna tidigare år sett att många tjejer anmäler sig till Vikingarännets kortis, en tävling på 20-30 km, och därför tror arrangörerna att den kortare sträckningen kan locka fler att delta. Självklar är det vanliga Vikingarännet också öppet för tjejer. Vikingarännet brukar locka flera tusen åkare och till tjejrännet hoppas man kunna locka 200 deltagare, både rutinerade och nybörjare.

Tjejrännet kommer att gå den 19 februari, samma dag som Vikingarännet, och har två klasser en med pik/stav och en utan. Information om loppet, alla plogade banor i Stockholm och mycket annan bra information hittar du på Vikingarännets hemsida.

För att få de rätta förutsättningarna för ett härligt lopp se våra produkter för långfärdsskridskoåkning.

Samla ihop tjejkompisarna och förbered er för en härlig dag på isen!

Björkliden
När jag och Anders diskuterade resmål för att plåta vinterbilder till Naturkompaniets vinterkatalog, var målet att finna en plats som kunde erbjuda bästa mixen av vinteraktiviteter och naturupplevelser. Efter några dagars insamlande av information föll vi för den lilla skidorten Björkliden i nordligaste Lappland. Här kan man ägna sig åt fantastisk skidåkning, spännande aktiviteter och god mat i en genuin fjällmiljö. Här finner man även Abisko som är en av Europas äldsta nationalparker, den berömda Lapporten och Kungsledens början. Vi på Naturkompaniet har dessutom ett samarbete med Björkliden och det årliga eventet »Arctic Weekend«, vilket vi självklart ville tajma in när vi nu ändå skulle åka dit. Sagt och gjort, vi packade våra trunkar med kläder och kamerautrustning och hoppade sedan på nattåget från Stockholm mot Narvik.

En vinteridyll
Det är en tidig morgon den 22 februari och tåget rullar sakta in på den härligt vinterkrispiga tågstationen i Björkliden. Småtrötta efter den långa tågresan kliver jag och Anders av på den snöbelagda perongen och börjar promenaden upp för backen mot fjällstationen. Det är riktigt kallt ute. Kylan ligger som ett lock över hela Tårneträsk och en blek sol färgar den mäktiga Lapporten röd i horisonten. Efter en kort promenad på ca 5 min kommer vi fram till fjällstationen som ligger vackert inbäddad bland mäktiga berg och storslagna vyer, en riktig svensk vinteridyll. Äntligen skulle vi få göra oss av med vår tunga packning och börja utforska området. Vi hämtar ut nykeln till vår lilla stuga som vi skall bo i den kommande veckan och beger oss sedan upp till Sporten för att hämta ut skidutrustningen. Vi hyr den alpina utrustningen och kan i lugn och ro botanisera bland pjäxor och skidor. Vi är visserligen här ganska tidigt på säsongen men så värst mycket mer folk brukar det inte vara enligt personalen här i Björkliden.

Vi byter om till skalkläder och skidutrustning och ger oss sedan ut i backarna. Det fina med skidsystemet i Björkliden är att alla kan hitta sin egen skidåkning. I området finns hela 23 pister i varierande lutning och du behöver aldrig trängas i långa liftköer. Vi får oss några riktigt roliga timmar i de nypreparerade backarna innan vi mot sena eftermiddagen slår oss ned i matsalen på fjällstationen. Bristen på liftköer har medfört många och långa åk, och det känns verkligen skönt att få byta de tunga plastpjäxorna mot sköna ulltofflor. Kvällen spenderar vi framför brasan i lobbyn på hotellet. Utanför sprutar pistmaskinen en dimma av frostig snö ut i den bitande kalla luften, och jag känner en stark längtan inför de kommande dagarnas aktiviteter.

Låktatjåkko – en pärla i vildmarken
Från Björkliden utgår rösade vandrings- och skidleder till bland annat Låktatjåkkastugan som är Sveriges högst belägna fjällstation (1228 meter över havet). Vi hade hört att detta skulle vara Björklidens absoluta pärla och ett måste när man besöker orten. Självklart ville vi därför åka dit och sova över ett par nätter. Vi beslöt oss för att åka med bandvagnen upp till stugan och sedan skida tillbaka två dagar senare. Efter en timmes skumpande färd över fjället i en något överfull bandvagn når vi den vindpinade fjällstationen som ligger på en liten kulle mitt på fjället. Stugan är som hämtad ur en sagobok, husväggarna är täckta av snökristaller som formats av den hårda vinden och det är snö ända upp till fönsterbläcken. Bara att titta på den gör att vi blir sugna på varm choklad och en våffla med grädde och sylt i solen. Vi slänger in ryggsäckar och trunkar in i stugan. Därefter går vi direkt till restaurangen där vi träffar det trevliga paret Per och Marie som är ett av de par som driver fjällstationen. Per rekommenderar Våfflan med Västerbottenost och hjortronsylt. Jag och Anders tittar först lite skeptiskt på honom men beställer ändå in två våfflor. Det var de godaste våfflorna vi ätit!

Kring stugan finns det skidåkning, både på längden och utför. Vår plan är att gå upp på toppen bakom stugan för att ta lite bilder till nästa års vinterkatalog. Trots att det är -20 grader ute värmer solen våra bleka ansikten, och det knarrar härligt när skidorna skär genom den vindpackade snön. Att skida upp på till toppen tar ca 45 min och utsikten är magiskt vacker. Härifrån kan man även välja att åka sidor ner till Kopparåsens järnvägsstation, ett välkänt offpiståk som många väljer att göra på vägen tillbaka. Vi nöjer oss dock med en enklare topptur och skidar sedan tillbaka till stugvärmen på Låkta.

Väl tillbaka på fjällstationen inleds kvällen med en upptinande bastu och sedan en fantastisk trerätters middag i den mysiga resturangen. Mörkret faller och utanför gnistrar stjärnorna ikapp med snön i månens sken. Vi konstaterar att detta är en av de mysigaste platserna vi varit på. Mätta och belåtna beger vi oss in i storstugan för att avnjuta en kall pilsner framför brasan. Plötsligt flammar norrskenet till utanför fönstret och vi kastar oss ut med dunjackor och kamerautrustning för att försöka fånga ögonblicket på bild. Tyvärr varar det inte mer än någon minut men det är ändå en fantastisk upplevelse att få se detta naturfenomen. Vi spenderar ytterliggare ett härligt dygn vid Låktatjåkko fjällstation innan vi beger oss ned på turskidor till de fina skidbackarna i Björkliden.

Om Låktatjåkko fjällstation
Låkta är en plats där livet styrs av väder och vind, mobilen fungerar inte och stress existerar inte. Fjällstationen har 18 bäddar, restaurang, storstuga och bastu. Under högsäsong är det många besökare men man behöver aldrig trängas. Skall du sova över rekommenderar vi dock att du bokar sängplats innan. Stugans fantastiska läge gör att du alltid har nära till spännande naturupplevelser, och kommer du tidigt på vintersäsongen har du mycket goda chanser att få se norrsken. Boka sängplats gör du enklast över nätet, www.bjorkliden.se

Om Arctic Weekend
Arctic Weekend är en toppturshelg fylld av upplevelser för alla naturälskare. Eventet anordnas i samarbete med Haglofs och Naturkompaniet. En helg för dig som har gått på topptur tidigare eller som vill prova. Under helgen kan du välja bland mängder av aktiviteter, föreläsningar och workshops.

För mer information om Actic Weekend, besök www.bjorkliden.se

Solen läcker ut sin gula hetta över allt tunnare molnslöjor. Det är ödslig gryning, lite kallt och otroligt vackert när vi passerar Skoklosters slott. Att åka själv känns som ett bra val. Jag har valt favoritmusik som är monoton och peppande med slumpfunktionen påslagen i min Ipod. Varje förlängt skridskoskär ger själatoner i takt till musikens rytm. För någon som brukar vara ute i naturen fem gånger per år i slitna fotbollsbyxor och svettiga bomullströjor känner jag mig otroligt väl utrustad.

Tidigare, på bussen från Stockholm till Uppsala, träffar jag en pensionerad amerikan. Det är första gången för oss båda, men vi säger oss vara erfarna åkare och siktar på att vara i mål efter fyra timmar. Jag nämner inte att jag stod på långfärdsskridskor för första gången för två veckor sedan. Däremot är jag uppvuxen i en familj med en mamma som startat en konståkningsklubb och en pappa som arbetat med Luleå Hockeys skridskoskola. Är man från Luleå så vet man hur skridskoåkning fungerar. På bussen försöker jag också inbilla mig att jag är långfärdsskridskoåkningens svar på Haruki Murakami, den hyllade japanske författaren som sprungit flera maraton. I boken Vad jag pratar om när jag pratar om löpning kallar han kombinationen att skriva och springa för att ha en osund själ i en sund kropp. Han liknar ändå långdistanslöpning vid skrivandet, det är mer hårt disciplinerat arbete än inspiration, men i löpning kan han koppla bort all sin intellektuella kraft och bara fokusera på steget och att hålla mjölksyran stången. Det är ett sådant tillstånd av avslappnat, bortkopplat arbete jag siktar på. Jag kommer också ihåg något om en amerikansk löpare som sprungit ett maraton per dag i ett år. Så att åka åtta mil på skridskor, i medvind, en gång på ett år, borde vara ungefär som ett längre pass på Friskis & Svettis?

Till en början uppfattar jag åkarservice som Vikingarännets motsvarighet till ett depåstopp i Formel 1. Man kan stanna och trycka i sig lite bränsle, men här gäller det att kapa tiondelar. Arrangörerna erbjuder mat och dryck efter åtta kilometer. Jag håller fortfarande bra fart och seglar förbi folk. Så det skiter jag i. Nästa stopp kommer ungefär vid Sigtuna. Då har det redan blivit uppenbart att jag behöver varje möjlighet till energipåfyllning som jag kan få. Men det är inte bara jag som är trött. I Sigtuna finns det vad som känns som tjugo långbord med gifflar och varm nyponsoppa. Ändå blir det irritation och onödig köbildning. Man upplever att folk står kvar för länge vid borden. En man skriker på en annan som roffar åt sig ett gäng gifflar att han måste flytta på sig, utan att tänka på att det finns fem helt lediga bord längre fram. Gifflarna räcker till alla. Tunnelseendet likaså.

Vid den första landpassagen märker jag hur fort det går. Det har varit stora avstånd till land och en fint plogad autobahn att ta sig fram på. En viss fartblindhet har trängt sig på. Jag är tvungen att göra ett hockeystopp för att inte ramma ett gäng som sitter framför den gula vassen med skenorna i nävarna. Bakom mig anländer också amerikanen till land. Han har hittat en holländare och diskuterar barnuppfostran. De verkar komma överens, kan inte ta det här med åkningen på allvar. Benen börjar bli rejält trötta. Jag slår bort känslan, tar mina egna skenor under armen och börjar vandra. Att ta av sig skridskor efter ett hockeypass har för mig alltid känts som när man kliver av studsmattan på gården. Som om tyngdkraften plötsligt skruvats upp några snäpp, som om någon ryckt undan ens frihet. Jag upplever det inte annorlunda nu, men bortanför träden skymtar fri, vit yta igen. Ute på isen tar jag en bild på mig själv och hinner ana stalagmiter och stalaktiter i ett Wassbergskägg innan displayen blir mörk.

Isen pendlar mellan tre lägen. I korta partier känns det som att åka skateboard på kullersten. Värst är det när det frusna vattnet hittat på ett fjärde aggregationstillstånd jag trodde var fysikaliskt omöjligt: från ånga, vatten och is övergår det plötsligt, i ännu kortare partier, till att bli kvicksand. Då förbannar jag mig själv för att jag hoppade över det där med stavar. Varje skridskoskär blir en centimeter långt och fem centimeter djupt. Mestadels är isen faktiskt helt fantastisk. Det är som att åka på en hockeyrink efter en rinkbandymatch i korpserien, fast en hockeyrink som bara fortsätter och som istället för sarger har flera hundra meter långa snövallar innan land och frostig vegetation tar vid. Åkare finns alltid närvarande runt omkring, men mellan depåerna tänjs hela fältet ut så att man nästan är helt ensam både bakåt och framåt. Jag färdas länge i ett lätt avdomnat tillstånd i ett ingenmansland utan tillstymmelse till civilisation. Här någonstans når upplevelsen sin absoluta topp.

Efter ett tag ser jag att solen är framme. Då har jag kanske halvvägs kvar. Den har skingrat alla moln och värmer gott. Tillsammans med publik och engagerade arrangörer som skriker uppmuntrande från sidan leder den mig in mot mål. När man ser publik från tv-sända skidtävlingar förstår man inte hur mycket tillropen måste betyda för åkarna. För mig blir det som en extra lunga. Jag gör segertecken tillbaka. Närmare Stockholm och målet i Alvik är jag så trött att jag glömmer bort att ta några bilder, en av hörlurarna har gått sönder och en funktionär väcker mig med en koskälla. Det är dags för sista ronden.

Bebyggelsen tätnar åter. Det är mycket varmare nu och mer folk är ute på isen. Vi passerar förbi vackra villaområden som man annars bara ser i tidningsannonser. För att få lite extra kraft ringer jag till min flickvän och min faster som väntar i mål. Även om benen och huvudet sedan en mil tillbaka slutat kommunicera med varandra känns det skönt att familjen finns där. Skridskoskären har förvandlats till korta och autonoma rörelser som sker utan min viljekraft. Av de långa skären från starten i Uppsala kvarstår inget. När jag väl passerar genom målfållan efter hela fem timmar och tjugotre minuter känns det inte bara som att jag är sist, utan som att jag är den siste nu levande långfärdsskridskoåkaren. Hundratals åkare har dundrat förbi den senaste timmen, gärna i täta strömlinjeformade grupper. Åkning utan stavar har på slutet varit som att genomföra Vasaloppet med stighudar. Det hårdare alternativet, men också lite hårdare än vad mina knän klarar av. Jag gör inte längre några segertecken.

Några dagar senare sitter jag ute i solen utanför Tyresö, vid Albysjöns tre kilometer långa isbana med en kopp varm choklad och planerar med några kompisar. Det här med friluftsliv och skridskoåkning på hav och sjö har alltid funnits i periferin, en sysselsättning mina föräldrar lockat med, men först nu, efter fyllda 31 har det blivit något jag varje helg ser fram emot. Får jag med mig lite folk att bilda utbrytargrupp med och hinner träna innan samt kör med stavar så kan man bara staka sig förbi kvicksandsis och jeansåkande gubbar. Då återstår ju endast en helt igenom magisk naturupplevelse. Nästa år siktar jag på tre timmar.

En stegräknare är ett enkelt och effektivt träningsredskap. Den kan sitta i byxlinningen hela dagen och när man sedan ser hur många steg man gått kan man utmana sig själv genom att försöka gå fler steg nästa dag. Cyklar man hellre än går, kan en cykeldator fungera på samma sätt. En cykeldator mäter inte bara distans utan även hastigheten och man ska inte ringakta den barnsliga glädjen i att försöka slå sitt eget hastighetsrekord, den kan lysa upp cykelturen till jobbet även den allra gråaste morgon.

Andra prylar som underlättar vid träning mörka kvällar är en välsittande pannlampa som ger bra ljus samt broddar som är anpassade för både promenader och löpning.

Länkar:
Pulsklockor
Stegräknare
Cykeldator
Pannlampor
Broddar

Naturskyddsföreningen arbetar med att bevara en levande skog för både oss människor och för växter och djur. De vill att alla ska ha möjlighet till att ströva och leka i skog nära sina hem likväl som de vill bevara skogar som är hem åt ovanliga arter och vilda djur. De arbetar för att göra skogsbruket hållbart och införa alternativ till kalhyggen. Genom att samla in fakta, dokumentera och rapportera om skogen och dess värden vill de bilda opinion och göra skillnad. Vi ser Naturskyddsföreningens arbete som mycket betydelsefullt och måndagsauktionernas bidrag kommer att göra nytta.

Allt som behövs för att börja med figurerunning är löparkläder och skor samt en GPS enhet (klocka med GPS, smartphone eller en GPS) och en applikation som följer din löprunda. Titta sedan på kartan över ditt grannskap och släpp loss fantasin! Vilka mönster kan tänkas gömma sig i myllret av gator? Ett hjärta? En hund? Ditt namn?

På FigureRunnings hemsida kan du ladda ner deras app. Med hjälp av appen kan du på ett enkelt sätt rita dina figurer, den gör det möjligt att rita med flera olika färger under samma löprunda, välja att springa osynliga linjer (för att kunna ta dig från hundens ena öra till det andra utan att det syns på teckningen) och till och med sudda när du råkat rita fel. När din teckning är klar kan du visa upp den för dina vänner genom Facebook, Twitter eller FigurRunnings hemsida.

Innan du kastar dig ut och låter din löpsteg måla bör du öva på ditt mest oskuldsfulla leende, för det kommer behövas. Folk kommer att tro du är galen när du springer genom trädgårdar, fontäner och över staket och cykelställ, men glöm inte att linjen är det viktigaste och resultatet av din löpning, teckningen, är det enda som räknas. Teckningen framför allt!

För att få bra förutsättningar för skön löpning, se vår avdelning för cykling och löpning.

Vill du läsa mer om Figurerunning kan du göra det på deras hemsida www.figurerunning.com

En av Naturkompaniets äldsta och största butiker ligger i en källare på Hantverkargatan i Stockholm. Här handlar många erfarna friluftsentusiaster.

I butiken på Hantverkargatan träffar du inte turister eller lunchande stockholmare som strövar runt och tittar i skyltfönster. Den typiska kunden är medelålders, medlem i Friluftsfrämjandet eller STF, inriktad på att köpa ett speciellt plagg eller en särskild pryl. Eftersom genomströmningen i butiken inte är så stor som i city finns det ofta gott om plats att se sig omkring i den 850 kvadratmeter stora butiken och gott om tid att fråga butikschefen Luis Nunez och hans personal.

– Vi har det bredaste sortimentet efter butikerna på Sveavägen i Stockholm och Östra Hamngatan i Göteborg, säger Luis Nunez.
– Dessutom har vi satsat hårt på mer skrymmande ”hårdvaror”, som kök, ryggsäckar, tält och sovsäckar. I framtiden vill Luis Nunez satsa mer på att ordna föreläsningar, event och besök från leverantörer.
– Målet är att locka nya grupper hit, samtidigt som vi vill behålla känslan av genuin friluftsbutik, för folk som tar sina aktiviteter på allvar.

För några år sedan parkerade de flesta cykeln i garaget när kylan slog till, men de senaste åren har trenden vänt och antalet som fortsätter att cykla, trots att det blivit vinter, har ökat kraftigt. Bara i Stockholm har antalet vintercyklister ökat med hela 130 % sedan 2004, enligt en undersökning som Stockholms stad lät genomföra 2010. Många har upptäckt att det faktiskt går att cykla på vintern och det tillsammans med att cykeln oftast är det effektivaste transportmedlet har bidragit till att fler cyklar. Även hälso- och miljömedvetenheten är bidragande faktorer.

Vintercyklingen ställer högre krav på både cyklist och utrustning och cyklisterna har blivit medvetna kunder som vet vad de vill ha och ställer krav på sin utrustning. Som en följd av den nya trenden har många nya och smarta produkter dykt upp. Några exempel är cykellamporna från Knog Frog, Ospreys ryggsäckar som bland annat har regnskydd och cykelhjälmsfäste samt Timbukt2 cykelväska som går att göra om till axelremsväska.

För att få bra förutsättningar för skön cykelpendling året runt, se vår avdelning för cykling och löpning.

Tips inför vintercyklingen:

• Se till att ha bra belysning, men också reflexer. Du ska inte bara se, du ska synas också.
• Dubbdäck är bra när det är isigt.
• Kontrollera bromsarna med jämna mellanrum.
• Välj funktionella kläder som håller dig varm och torr.
• Satsa på vindtätt även för händer och huvud.
• Välj en tunn mössa eller balaclava som passar under hjälmen.