Det duggar lätt på vindrutan när vi har stannat bilen. Det är tyst och stilla. Regnet har till och med fått fåglarna att tystna och söka skydd i väntan på bättre väder. Det är tidig vår och än har inga löv slagit ut och det är grått och ödsligt som en dag i november. Fituna visar oss en helt annan sida än den man ser på sommaren och den enda människa vi träffar på är en flugfiskare, som står en bit ut i vattnet och vinkar till oss när vi går förbi. Inget, förutom de kvarlämnade soporna, avslöjar att det här brukar vimla av klättrare och surfare om somrarna.

Fituna ligger på Södertörns vackra och branta västkust och vi är här för att göra vår andra övernattning i skogen av totalt tolv. Den här gången är vi fyra stycken som har packat ryggsäckarna och begett oss ut. Bilen har vi lämnat där vägen blockerades av två stora stenar och vi går på grusvägen som löper längs med vattnet. Vi hittar flera fina eldstäder och tältplatser längs stranden, men vi vill upp till klätterklippan för att se om det går att tälta där och få den storslagna utsikten som vy.

Vägen upp till klätterklippan är bitvis brant och vi måste klättra över flera omkullvälta träd innan vi tillslut är framme vid klippans fot. Här är det vackert, skogen har vi lämnat bakom oss och på vår ena sida har vi den fina klippväggen och på den andra en fantastisk utsikt över Himmerfjärden.
Klippväggen är en del av Vårdberget och är en av Stockholms populäraste klätterklippor med ett 50-tal leder, var och en utmärkta med en namnskylt. Klippan är inte så stor, men är full av sprickor och små fina grepp och här finns fasta punkter för topprepssäkring och fasta säkringar på lederna.

På bergets topp finns en vårdkase som är rest ovanpå ett gravröse från äldre bronsåldern. Vårdkasen är autentisk och lär vara den enda bevarade inom Stockholms län. Kanske brann den 1464, då Kristian I landsteg här för att tåga mot Stockholm.
Nere vid klippans fot finns ett litet vindskydd med en eldstad, men det riktiga guldkornet är eldstaden som ligger på berghällen lite längre bort, där får man den absolut bästa utsikten och det var där som vi hade tänkt tälta, men det ojämna underlaget gör att vi beslutar oss för att gå tillbaka till stranden för att hitta en bättre tältplats där.

Utmed strandkanten hittar vi en nästintill perfekt tältplats, som består av två plana etager invid en eldstad. Det är nästan helt vindstilla nu och vi kan höra det svaga skvalpet från de små vågorna som slår in mot stranden när vi slår upp våra tält.
Vi har valt att ta med oss tre olika enmanstält. Peter har med sig sitt nyinköpta Marmot Home Alone Bivy, Fredrik har sitt Hilleberg Akto och jag har ett Primus Shelter. Eftersom jag bara har ett vindskydd, var jag lite orolig för hur det skulle bli med regnet, men som tur är har regnet avtagit och jag kan rulla ut liggunderlag och sovsäck utan att vara orolig för att det ska bli blött.

Vi avslutar kvällen med att steka hamburgare i våra jägarstekpannor och dra några mer eller mindre sanna historier för varandra innan vi kryper in i våra tält och somnar gott i den tysta natten.

Fredrik gör upp en eld vid vattnet

När vi vaknar är det helt magiskt ute. Vattnet ligger stilla och en lätt morgondimma dröjer kvar. Vi äter frukost och lyssnar på fåglarna som redan är i full gång. När den första koppen kaffe är upphälld piggnar vi till och börjar prata om våra tält. Peter är mycket nöjd med komforten i sitt nya Marmot tält, för att vara ett mycket lätt enmanstält är det bekvämt och rymligt. I fot- eller huvudändan skulle han lätt ha fått plats med sin ryggsäck och i absiden finns ytterligare möjlighet till förvaring.
Det Peter är nyfiken på är hur tältet skulle klara en längre tur i fjällen. Tältet är framför allt tänkt för torra klimat och har inget innertält. Tältväven är visserligen vattentät och andas, men avsaknaden av innertält gör att det en kall natt med regn kan bildas kondens i tältet. Är man medveten om detta kan man öka ventilationen i tältet genom att öppna upp en glipa vid tältdörren och på så sätt minska risken för att det bildas kondens. Nätter utan regn är ventilationen inget problem, då kan hela tältdörren lämnas öppen och endast nätdörren användas för att slippa mygg och knott.

Home Alone bivy från Marmot, vikt: ca 900 gram

Fredrik har haft sitt Hilleberg tält i flera år och ser det som en gammal vän, det blir lätt så när man följts åt på flera turer. När jag frågar honom vad han tycker om sitt tält förstår jag att han är mer än nöjd med det. Han berättar att det, även om det är ett enmanstält, är ett fullvärdigt året runt tält som klarar alla typer av väderförhållanden samtidigt som det ger en mycket fin komfort och gott om utrymme. I den rymliga absiden finns plats för både ryggsäck och matlagning och tältet ger ett bekvämt boende även under en längre vandring i fjällen. Akto har en mycket bra ventilation, men Fredrik har lärt sig att man, för att få bästa möjliga effekt, måste vara noga med att få det riktigt spänt, därför är han noga med att efterspänna tältet ett par gånger samt använda alla fästpunkter.

Fredrik packar ihop sitt liggunderlag

Själv är jag överlycklig över mitt vindskydd från Primus. Jag har nämligen legat vänd mot Himmerfjärden och det första jag såg när jag slog upp ögonen var ett stilla vatten och en ensam svan som sakta gled fram över den blanka vattenytan. Frågan är om man kan vakna på ett bättre sätt en så, jag tror inte det.
Nog för att jag fick en fantastisk upplevelse, men man ska komma ihåg att ett shelter bara är ett vindskydd och inget tält. Det har inget innertält och ger bara skydd mot lättare regn. Skulle det ha regnat och blåst hade min natt inte varit lika behaglig som den var nu. För att få en tryggare sovplats kan man komplettera sitt shelter med en tarp, men jag vågar ändå påstå att fina och torra nätter är ett shelter den perfekta sovplatsen. Ett shelter har även flera användningsområden, den låga vikten gör att det är lätt och ta med sig och det kan användas som sol- och vindskydd på utflykter och på badstränder, en funktion som många hundägare och barnfamiljer uppskattar.

Frida förbereder sig för frukost.

Efter frukosten packar vi ihop våra tält och beger iväg för en arbetsdag på kontoret. Vi är alla glada och nöjda med vår övernattning och vi vet att det här kommer att bli en bra dag, för kan den bli annat när den har börjat så bra?

Vacker morgon med spegelblankt vatten

– Tänk om vi skulle övernatta i skogen en gång i månaden? Hela Peter skiner upp när han uttalar orden. Sekunden senare svara han sig själv: – Ja, det gör vi. Det gör vi, för tusan, det blir jättebra!
Entusiasmen lyser om honom och han börjar genast planera. Anders och jag smittas av hans iver och kastar oss också in i planeringen. Tanken är enkel. En övernattning i en skog nära vår arbetsplats, så att vi kan ta oss ut efter jobbet, laga mat över öppen eld och sova i vindskydd eller tält innan vi återvänder till jobbet dagen efter.

Någon vecka senare står vi på parkeringen i Tyresta by med ryggsäckarna fullpackade med raggmunkssmet, kladdkakor, sovsäckar och annat som är nödvändigt för en behaglig övernattning i skogen. Vi har kommit ut lite senare än planerat, eftersom vi inte kunde enas om hur många raggmunkar och kladdkakor som 12 personer egentligen äter och därför kände oss tvungna att stanna på vägen ut, för att köpa med lite extra mat, utifall att. Därför står vi på parkeringen när skymningen börjar falla och vandringen ut till vinskyddet får ske i ljuset från våra pannlampor.

När vi skulle välja lägerplats för vår första övernattning, var det lätt att enas, alla ville vi till Tyresta. Tyresta är nämligen ett av de största orörda skogspartierna utanför fjällvärlden och är både nationalpark och naturreservat. Här finns allt från breda fina stigar där man kan ta sig fram med barnvagn till långa vandringsleder som går genom urskog, över hällmarker och genom unika spricklandskap. På flera platser finns det fina vindskydd med eldstäder och vedförråd.

Sedan ett år tillbaka är alla vindskydd i Tyresta under ombyggnad och det vindskydd som vi valt är helt nytt. Det ligger alldeles intill Årsjön och bjuder på en vacker utsikt över den lilla skogssjön. Även eldstaden är ny och en bit in i skogen finns ett välfyllt vedförråd.
Vi är hungriga, när vi kommer fram, så vi börjar med att tända en brasa och medan vi inväntar den rätta glöden sätter vi upp vår stora tarp. Planen är att de flesta ska sova i vindskyddet och att resten ska sova under tarpen. Peter och jag har fått det finaste boende, varsitt Primus Shelter som vi slagit upp precis vid strandkanten.

När elden har brunnit en stund tar vi fram våra jägarstekpannor och täljer till handtag till dem av två vedträd. Vi ska steka raggmunkar och bacon. Inför vår övernattning har vi uppmanat våra vänner på Facebook att komma med förlag på bra och god mat att laga ute i skogen. Ett av förslagen som vi fick var raggmunkar, vilket vi tyckte lät både enkelt och gott och därför bestämde vi oss för testa det. Vi köpte färdig raggmunkssmet och eftersom den är packad i små och praktiska hinkar var det bara att packa ner dem i ryggäckarna tillsammans med bacon och lingonsylt.

Vi är några stycken som hjälps åt med att laga maten och efter att ha stekt några mer eller mindre lyckade raggmunkar förstår vi de blir bäst om vi varken snålar på fettet i pannan eller veden på elden. Maten äter vi sedan sittandes runt lägerelden och kvällen avslutas med kladdkaka och en omgång frågesport.

Det blir en alldeles speciell gemenskap när man sitter tillsammans runt en eld i en mörk och tyst skog och vi njuter av stunden och varandras sällskap. När vi säger god natt och kryper ner i våra sovsäckar blir det tyst och stilla. Inga djur eller fåglar hörs, bara tunga andetag och en och annan snarkning borta från tarpen. På den mörka himlen framträder nu några stjärnor och vi somnar med bilden av dem för våra ögon.

Karta över Tyresta Nationalpark

Gruppbild vid lägerelden

Fint vårväder morgonen efter